Vilka rättigheter i fängelset?
Som häromdagen när han kritiserade det typiskt svenska systemet med att fängelser erbjuder fångarna särskilda besöksrum och i vissa fall även lägenheter för att dessa skall kunna ha sex med besökande kvinnor.
Dessa antas vara fruar och flickvänner och tanken är att de inte skall behöva avstå från att fortsätta en fysisk relation med någon de träffade innan de fick sin dom.
Det skall alltså inte vara som i ett fängelse, skulle man syrligt kunna skriva.
Kärrholm pekar på något han nog med rätta antar inte är allmänt känt: att kriminella missbrukar det här privilegiet. Och att de gör det på ett förfärande sätt i det att de - eller snarare deras fränder på utsidan - tvingar kvinnor att infinna sig som sexslavar till de här mötena. Kriminalvården har förstås ingen möjlighet att avgöra vad som är vad och varje försök till något sådant skulle dömas ut som integritetskränkande.
Kärrholm vill därför sätta stopp för hela verksamheten. Och protesterna har förstås infunnit sig. ”Det borde nuppas mer i kriminalvården” och andra begåvade invändningar hördes snabbt av. Frågan är om kritikerna faktiskt tagit till sig Kärrholms beskrivning:
”Kriminalvården har förstås ingen möjlighet att avgöra vad som är vad och varje försök till något sådant skulle dömas ut som integritetskränkande.”
”Tjejer används bland annat också av kriminella gäng som service för medlemmar som sitter på anstalt. Unga kvinnor kan i åratal utnyttjas för att besöka fängelsedömda och tillhandahålla sex till dem.”
Men ett förbjud skulle innebära en inskränkning av de intagnas rättigheter, är en invändning.
Jaha?
En fängelsedom är till sin natur en rättighetsinskränkning. Det är till och med själva poängen. De rättigheter som de dömda åtnjuter inom ramen för den inskränkningen är sådana som ges av samhället på nåder. Dessa kan ges frikostigt eller sparsamt och Sverige är ett extremt land i termer av frikostighet. Att betrakta varje del av den nuvarande ordningen på svenska anstalter som oantastliga ”rättigheter” är inte rimligt i någon ände.
Det finns fundamentala rättigheter som fångar har i sin egenskap av medborgare, som rätt till hälsovård och fysisk säkerhet, men rör man sig vidare från det hamnar man snabbt i ett gränsland av rent godtycke. Att intagna skall ha tillgång till speciella rum där de kan ha sex med kvinnor är en helt godtycklig förmån - och i ljuset av den verklighet Kärrholm målar upp en absurd sådan.
