Berlusconi "närmade sig karikatyren"

Silvio Berlusconi tog ton i början av 1990-talet, i ett läge där hela det politiska systemet i Italien hade kollapsat till följd av avslöjanden om enormt utbredd korruption. Med budskapet och partinamnet Forza Italia – "Heja Italien" – fick han stort genomslag i tablå-tv:s gyllene era.

Landet hade dittills varit delat mellan de som var vända mot väst och en stor andel som röstade på det italienska kommunistpartiet.

– Efter kollapsen av det politiska systemet som följde på Berlinmurens fall klev Berlusconi fram och splittrade landet ännu hårdare i två delar, mellan de som var för honom och de som var mot honom, säger Nicola Pasini, som är statsvetare vid Università degli studi di Milano, i Berlusconis hemstad.

Berlusconi var då en ny typ av politiker som "hatade parlamentet", som Pasini uttrycker det. Den stora dagstidningen La Repubblica titulerar Berlusconi "populismens skapare".

– Han förstod före alla andra hur viktig kommunikationen är, säger Pasini.

– Han förstod också att han kunde bli väldigt populär genom sportens värld och han blev väldigt älskad bland de folkliga klasser som tidigare hade röstat på vänstern.

När en mer återhållsam och traditionell politikerkår hade visat sig vara ohämmat korrupt så gjorde Silvio Berlusconi tvärtom, där han framträdde med lättklädda unga kvinnor och stort leende.

– Även om han framstod som lika korrupt som de tidigare politikerna så lyckades han presentera sig själv ungefär: "Jag är redan rik, därför kan jag inte vara korrupt". De andras budskap hade varit att de stod för ordning och reda, sade Rolf Hugoson, Italienkunnig statsvetare vid Umeå universitet, till TT i en intervju förra året.

– De försökte skyla över sin korruption. Berlusconi var mer ärlig: "Jag gillar pengar och lyx, rösta på mig".

Silvio Berlusconi har haft en enorm betydelse för Italien, på gott och ont, enligt Nicola Pasini. Han är den person som har varit premiärminister i Italien allra längst, men har hela tiden satt sig i opposition mot ett etablissemang.

– Berlusconi stod för en liberal revolution där man lyfte konkurrensen och marknadens roll, vilket vilade mycket på de stora företagens intressen, säger Pasini.

– Han var mot det statliga Italien och förstod att medelklassen var en stor förespråkare av konsumtion. Med sina egna företag och genom televisionen fångade han upp den samhälleliga förändringen i Italien och fick en huvudroll i landets ekonomiska politik.

Skandaler avslöjades med jämna mellanrum och nya rättsfall hägrade hela tiden. Men i de senaste italienska valen stod Silvio Berlusconi återigen på den vinnande sidan. Då var det dock i en biroll bakom de mer radikala ytterhögerpartier som har växt sig stora vid sidan av hans rörelse.

– Och det led han mycket av, för han ansåg sig alltid vara mitten-högerns store ledare, säger Nicola Pasini.