Regina Spektor
Jag blir naturromantisk och småkär när jag lyssnar på Regina Spektor - en ryskfödd amerikansk pianovirtuos som skriver smått fantastiska sånger.
Mest av allt fascinerar hennes röst. På samma gång stark och bräcklig lindar den sig som sockervadd runt musiken, ibland balanserande på gränsen till det teatraliska, men alltid rörande. Sången är känslostark på ett sätt som får mig att tänka på Ani DiFranco eller Björk.
Begin to hope är en naturlig fortsättning på label-debuten Soviet kitsch som i stort sett bara innehöll piano och sång. Nu breder Spektor ut sig mer i arrangemangen med trummor, stråkar och saxofonblås. Hennes små hyllningsdikter till livet är fortfarande nätta men spektrat är bredare nu.
Det finns drag av folkmusik som kan härledas till Joni Mitchell eller Joan Baez. Men Spektor är alldeles för rastlös för att stanna där. Det är något fritt och otvunget över hennes musik.
Hon blandar sin fantastiska pianotalang med en lätt och lekfull pop kryddad med jazz och blues. Det hela landar i en smått sensationell skapelse. När 2006 ska sammanfattas kommer Begin to hope vara med på min bästalista. Lätt.
Jonas Allgulin