Daniel Enestubbe: Myt eller hack i kurvan? SHL-tabellen liknar ingenting vi tidigare skådat

Det brukar vara en måttstock att plocka fram för att dra slutsatser av.

Nu har vi inte bara passerat ett varv.

Nu är en tredjedel av SHL spelad och av tabellen att döma kan vi bara dra en slutsats.

Att tabellen sätter sig efter ett varv är antingen en myt – eller är säsongen 2023/2024 hacket i kurvan, undantaget som bekräftar den oskrivna regeln.

Ta Växjö Lakers som ett exempel. Att, som Lakers, ligga på en andraplats efter 17 spelade matcher brukar vara ett sundhetstecken, ett bevis på att laget gjort många saker bra och att allt pekar i rätt riktning.

Men sällan har en andraplats varit så lite värd som den Lakers innehar under detta landslagsuppehåll. Att andraplatsen i händelse av förlust mot Oskarshamn varit en tiondeplats säger mycket om hur lite vi kan säga vid den här hållplatsen 2023.

Vi kan egentligen inte säga någonting med någorlunda bestämdhet förutom följande:

• Färjestad är ensamt om att ha spelat sina kort rätt, genomfört sina spelplaner på ett bra sätt och skapat någon sorts grundspel att falla tillbaka på under kvällar då färre saker än fler fungerar som det är tänkt.

• Oskarshamn har åter hamnat i samma lamslagna tillstånd som under den åtta matcher långa poänglösa SHL-inledningen. Målen bara regnar in.

• Apropå målregn i fel kasse kan vi slå fast att HV71 står på otroligt vingliga ben efter en ny virvelvind av kaos till inledning med ny tränarsparkning och nygammal Lindbom i båset.

• Det går heller inte att komma ifrån att Rögles från början imposanta powerhouse riskerar att övergå i ett house of cards, ett hopfallande korthus, om inte en rejäl uppryckning väntar när spelet väl drar igång på nytt.

Resterande tio lag bildar en likformig massa. De utgör ett stort segment av ljum mellanmjölk där det bara stundvis och företrädesvis på hemmaplan presterats hockey av det märke som tilltalar dess tränare. Att så många som nio lag spelat hem färre än 1,0 poäng på bortaplan gör att vi har en formlös gegga i ett gigantisk och, som man brukar säga, rekordjämnt mittenskikt i tabellen.

Hemma, när det mesta går på flow och rus och hjälp finns hos den ”sjätte utespelaren” på läktarna – ja, då trivs SHL-lagen.

Borta, när grundspelet sätts på prov, går det nästan inte alls. Det vi ser när vi tittar i den ”rekordjämna” tabellen” är resultatet av att alldeles för många lag varit bortasvaga samtidigt.

Givetvis är Färjestad enda undantaget också här med sina nästan två poäng i snitt (15 poäng på åtta bortamatcher). Förutom att Färjestad förfogar över en riktigt slug tränare i Tomas Mitell har man även satsat på ett lagbygge som skiljer sig från de flesta andra.

Färjestad har generellt valt bort de unga och utvecklingsbara spelarna. Färjestad har köpt färdigt material, dessutom genomgående bra material. Sådant som ska fungera redan från omgång 1 och som också gjort det. Ett lag byggt för guld och ingenting annat.

Färjestad har med sina 27,68 år i snittålder ligans äldsta lag och även det lag som innehar störst SHL-erfarenhet (5 283 matcher). Sådant spelar roll under en SHL-inledning eftersom den process alla lag gärna vill tala om och följa går olika fort. Processen går fortare framåt i ett färdigt lag som Färjestad än i ett lag med tre fyra ynglingar som ska spelas in, ta steg och lära sig hur SHL fungerar.

Växjö Lakers har ett gäng sådana: Noah Östlund, Filip Eriksson, Arvid Hurtig. Även Joel Svensson och Jakub Stancl från J20 har gjort fem respektive fyra matcher. Där tar det lite tid innan kostymen passar.

Frölunda likaså: Isac Born, David Edstrom, Noah Hasa, Otto Stenberg. Där kan det också ta lite tid.

Färjestad har egentligen bara en sådan spelare och han har på grund av skada inte ens hunnit SHL-debutera än: Liam Öhgren.

Det intressanta nu blir att se om lagen i den utdragna geggan i mitten kan skynda på sina processer och hitta ett spel som genererar fler än en genomsnittlig bortapoäng.

En försvårande omständighet för Växjö Lakers möjligheter att hitta en jämn och hög prestationsnivå har givetvis också varit det extrema antalet skador, där som mest sju spelare saknats i laguppställningen.

Nu är alla tillbaka och jag tror att många i Lakers känner att uppehållet kommer väldigt lägligt. Förutom Joel Persson och Marcus Sylvegård i Sam Hallams Tre Kronor väntar vila, återhämtning och rehab för resten av spelarna. Det kan absolut gynna den berömda processen.

Det är sant att Färjestad imponerar, att bygget primärt syftar till att lägga vantarna på Le Mat. Men trots försprånget och trots att jag redan läst texter med andemeningen att guldet mer eller mindre redan är klart känner jag inte till något hockeylag som lyft en SM-pokal till skyn i november.

Speciellt inte i en till tre fjärdedelar helt outtydbar tabell.